Vem uppfann marsipanen?

Det är många som tar åt sig äran av att vara marspianens upptäckare. Och det cirkulerar en del historier som kanske inte är helt korrekta, men som är roliga att höra.

I Italien berättas det om en venetiansk bagardotter som en gång på medeltiden skulle hjälpa sin far med att lägga i ett mindre parti hackade mandlar i en kakdeg. Den unga kvinnan var dock upp över öronen förälskad. Hon gick i sina egna tankar och använde därför alltför många mandlar till en alltför liten portion deg. Hennes far blev rasande! Men medan han skrek och gestikulerade råkade han smaka på degen. Han hade aldrig smakat något så gott! Den råa degen blev skuren i små stycken och såldes med stor framgång. Sedan dess levde bagaren väl på att bara sälja marsipanbröd. Han kallade dem Marcusbröd efter byns skyddshelgon St Marcus och det blev på latin ”marcipani”.

I Tyskland menar man däremot att en tysk kock ska ha äran för att ha framställt den första marsipanen. Han var på 1700-talet anställd hos en rik man som till en speciell festdag bad kocken framställa en läcker dessert. Kocken var uppfinningsrik och bad en av köksdrängarna att skala och hacka mandlar i stor mängd till vilken kocken själv tillsatte socker och rörde ihop till en deg. Hans enkla recept blev en stor succé på festen och därefter döpte kocken degen efter sig själv. Han hette Franz Marcip och på ålderns höst vände han åter till sin hemby Lübeck och startade en marsipanfabrik.

Det har alltså under årens lopp funnits många berättelser om vem som uppfann mandelmassa och marsipan och det är naturligtvis omöjligt att säga vilken som är sann.

En sak vet vi säkert åtminstone; fler och fler upptäcker marsipan – och framför allt den från Odense!